Först kommer vårens spirande grönska

Livets leende där vi bara ser framåt

Här startar vår bana, och vi många saker önska

Livets svårigheter kommer och går, ibland hänger vi bara i en tåt

I livets underligheter och fantastiska värld går vi vidare

Vi ser inga mörka moln, i ungdomens vår

Rosorna blommar för fullt i livets mitt, liksom en kabaré

Och tiden rullar vidare år efter år

Sommaren kommer och livet är ljust

Vi gläder oss åt värmen, i en solstråle

Och det ljuva livet verkar robust

Vi är som en sprakfåle

I sommarens slutskede hör vi syrsornas sång

Vi har ännu en njutbar tid kvar, och fester avlöser varandra

Ibland ligger vi utsträckt på en skön schäslong

Kanske vi i skogen ibland vandra

Men så närmar sig höstens kyliga vindar

Rosen börjar hänga och få bruna blad

Men på ålderns höst vi femtioåringar firar

Vi anar så smått slutets ballad

Isiga kalla vindar gör inte rosen gott

Vinterns kalla grepp nalkas i livets sista skede

Vi får nu strax veta, nära vänners avbrott

Och att det är tuft, i Livets slutskede

Rosen dör och livet går ner i vila

I isens och mörkrets tid vi känner melankoli

All grönska syns nu sakta förtvina

Nu är det slut för denna gång med Livets tivoli

Men cykeln vänder åter till våren med nya rosor

Och nya människor kommer till

Glada och roliga som Jättefina stora solrosor

Som längtar efter färskpotatis och sill

Vi hör alla till, vår kära underbara natur

Precis som alla rosor

Kan vi bli genomsura, av en regnskur

Vi är som blommande rosor, både Du och min bror

I minnet, har vi rosornas tid kvar

Vi vill minnas den härligaste tid

Och vi fångas av tankens allvar

Men just nu vilar allt i frid

Vi älskade dig så mycket

Du finns hela tiden i våra tankar

Men vi gillade inte ödet

För mitt hjärta gick i bitar

Nu har tomhetens tankar erövrat mig

Nu är det bara det sköna minnet kvar

Och jag vandrar vidare på min lilla stig

Och vid min sida, min älskades hjärta bankar

Vi fortsätter på livets krokiga stig

Vi tar dagen som den kommer

Även om den ibland kan vara kylig

Till sist blir vi också atomer

Livet och universums eviga cykel är så fullbordad

Hela tiden befinner sig tiden och vi i rörelse

Vi får vara tacksamma och glada, för att få vara med i denna fantastiska ballad

Det är naturens och Rosens död men också en åminnelse

Därefter kommer vårens pånyttfödelse