Fundering om Egenbilden och associationer utifrån olika faktorer och perspektiv.

Varje människa har sin begreppsföreställning byggd och klar på den kunskap man inhämtat under livet. I grunden, i själen finns då den tro man byggt upp under årens lopp.

Men, man grundar sin uppfattning i egen tro på väsentliga uppgifter och belästa insikter, som senare kan visa sig vara falsk kunskap.

Att då kunna revidera sin uppfattning och omkonstruera eller riva ner, därefter skapa en ny begreppsföreställning, utan att förlora sin självtillit, sin självkänsla, det kan vara bekymmersfullt.

Många människor har svårt att tänka om, och förändra sin tro genom flera års uppbyggda skapade ”fasta” tro. Man är naturligtvis rädd för att förlora sin självkänsla. Och många människor skapar sin åsikt så fast, så solid, så stabil, (även om) och blundar för övertygande fakta ibland, (även om).

Man kan enkelt jämföra med fotbollsfantaster som var och en tror och håller på sitt lag, sin tro, (även om), (döden är nära).

Men kan man då bygga upp en begreppsföreställning på så kallade ”lösa boliner”? Nej, man gör säkert på annat sätt, för människan behöver något att tro på, att stödja sig på. Det är självbevarelseinstinkten. För man vill behålla självsäkerheten i sin tillvaro så klart, annars sjunker självkänslan som en sten i vatten till botten.

Funderingen fortsatte den 29 juli 2008

Öppenhet för allt och ifrågasätta utan fruktan.

Man skapar och bygger på det som i naturen finns. Men man ifrågasätter inte en Ros, bara namnet som vi själva skapat. Vi ifrågasätter heller inte Solen. Vi bygger och skapar vår kunskap på vad andra människor har forskat, kannstöpt, funderat ut, politiserat, konstruerat och skrivit ner i böcker som blivit livsåskådningar och trosläror. Och vi ”vanliga människor” förlitar oss på riktigheten.

Att vi vet hur en bil körs och fungerar, kan vara enkelt att förstå, men när det gäller filosofiska psykedeliska frågor, och när det gäller trosuppfattningar eller när det gäller religionskunskap och så vidare, kommer ordet ”relativ” in i bilden och det adekvata förlorar sin betydelse samt försvinner in i ett töcken av dimridåer. Man supponerar, och förmodar om apokryfiska  teorier tills man förlorar fotfästet i sin begreppsföreställning.

Vi är olika människor alla

Vi funderar och tänker på olika sätt alla. Men i det fundamentala är vi trots allt ganska lika. Vi jämför oss ibland med apor. Vi forskar i hur närbesläktade vi är med djur. Och många ifrågasätter om vi är besläktade med djur över huvud taget. Det är den tro och övertygelse man har i sina tankar, som man har svårt att förändra. Att omvandla sin tro, som har starka rötter i den begreppsföreställning man skapat och byggt upp genom flera år, är enormt svårt och är ogudligt för många. Till och med en överväldigande adekvat sanning vill man blunda för och slå dövörat till för.

Vi är sköra och känsliga individer

Vi har olika förnuft och fattningsförmågor. Och när den verbala kunskapen tryter finns det bara muskler kvar som skall försvara integriteten eller självständigheten, personligheten och individualiteten. Som en påminnelse frågar man sig, varför vuxna människor slår, agar sina små barn? Individen klarar inte av det nya förhållandet, och motsättningar kommer som ett brev på posten, för att den oerfarna människan genom åren skapat och byggt upp en begreppsföreställning som är mera fysiskt påverkad. Om barnet kunde slå tillbaka hårdare än man någonsin anat, vågade den vuxne individen inte slå. På det viset visar man musklernas beteende. Men så länge barnet är oskyddat och hjälplöst så vågar den vuxne typen slå sina barn, eller förgripa sig på andras barn.

Det är den begreppsföreställningen som är mänsklighetens predikament eller dilemma.

Därför finns krig, terror, vansinnesdåd, och vanlig enkel elakhet.

Önskemålet blir därför ”så klart” för oss ”andra” människor, en värld i fred, en värld kanske på en himmelsk tro, en gudatro. I sin rädsla söker man en Gud, en ”Messias” som kan förbarma, en Gud som kan slå ner de ”orättfärdiga” och ogudaktiga. Man tyr sig till gamla myter och sägner, som blir till adekvata, och otvivelaktiga sanningar. Och därefter slår tillbaka med sin Guds hjälp exakt som det står i den apokryfiska skriften och i de olika trosinriktningarna bland Jordens olika religioner. Man tyr sig också till adekvata otvivelaktiga sanningar i olika politiska sammanslutningar.

Och i olika religioner och trosuppfattningar mässar man in budskapet tillsammans i deras förnimmelse av åsikt, övertygelse och tro i en idealiserad, konstruerad och verklighetsfrämmande värld där myter blivit otroliga sanningar av ingenting.

De flesta människor går inte och grubblar samt funderar.

De flesta människor lever sitt liv i harmoni med tillvaron i familjen och med sina kära vänner, samt gläder sig tillsammans för sammanhållningen i familjen. Och gläder sig i också tillsammans med sina nära vänner. Överraskningen blir därför stor när despoter försöker med makt att förändra tillvaron. Just då, upptäcker man hur liten kunskap man hade om det despotiska väldets faror. Många tillber sin Gud. Andra följer med i strömmen. Och en del tror på djävulen själv. Dessutom börjar Harmageddonfantasier att florera i samhället och i en högre grad. Rädslan tilltar. Och många vill nu veta vad fantasifostret harmageddon betyder.

Men vi lever i nuet, vi vill ha det gott, vi vill ha det bra alla. Och vi bryr oss inte speciellt mycket om världsläget. Vi intresserar oss mera för en kamp på gräset. Vi lever ju för glädjens skull. Och vi vill skapa en framtid som är god för oss alla. Och så glömmer vi predikamentet och dilemmat.

Det är livets eviga frågor och funderingar.

Glöm inte att Naturens kraft står över alla andra människors och Jordiska Gudar. Varför tro på olika konstiga Gudar när Naturen finns där ute? Stå på Jorden med båda benen kraftfullt fast på underlaget och se upp mot Universum samt konstatera hur liten Du i själva verket är. Öppna ögonen och se allt det vackra, lyssna på Naturens ljud, känn kärleken från dina kära förvandla dig till ömhet och tillgivenhet. Och ge därefter din kärlek av empati så mycket som du orkar utan tvång, utan att för den skull känna dig betvingad eller underdånig.

Thore

Ps.  Och Du som läser detta, funderar självklart kanske, och får associationer till Din begreppsföreställning.

Jag hoppas till det positiva. Ds.

Thore