Jag ser att det är någon som söker efter
Ken Goudis Collection av Trucks
Det är bara att söka på vänstra sidan
bland alla länkar.
För där finns mycket intressanta saker och botanisera i.

Men här är hjälp, här är Ken Goudis Collection

Ken Goudi

Här en länk till Len Rogers European Truck Pictures page

Len Rogers

Information
Det finns tillräckligt med informationslagringskapacitet i en enda människocell för att lagra alla banden av Nationalencyklopedin fyra gånger om. Det finns tillräckligt med lagringsutrymme i DNA hos ett enda liljefrö eller en enda grodspermie för att kunna lagra Nationalencyklopedin 60 gånger om.
Några arter av amöbor, som orättvist brukar sägas vara primitiva, lagrar lika mycket information i sitt DNA som mer än 1000 av Nationalencyklopedin.

Förvånansvärt nog verkar bara omkring 1 procent av den genetiska informationen i t ex människans celler användas, (ungefär en volym av Nationalencyklopedin). Ingen vet varför 99 procent finns där: Kanske de snyltar på den enda procenten, alltså som någon typ av parasitiskt, men är kanske bara en märklig teori.
En bakterie har ungefär 1000 gånger mindre informationskapacitet än en mänsklig cell, och den använder troligen nästan alltsammans, det blir då inte mycket över för parasiter. Bakteriens DNA kan "bara" lagra ett exemplar av Nya Testamentet.

Elektroniska datorminnen brukar indelas i ROM och RAM.
ROM står för "read only memory". Noga taget innebär det att det skrivs en gång och läses många gånger. Mönstret av ettor och nollor har "präglats" in i det en gång för alla vid tillverkningen. det förblir oförändrat så länge minnet fungerar och informationen kan läsas hur många gånger som helst.
Andra elektroniska minnen, RAM, kan både skrivas till och läsas.
Större delan av datorns minne är RAM (närminne). ROM används för fast uppsättning av standardprogram, som behövs om och om igen och som man inte kan ändra även om man skulle vilja.
DNA är ROM
Det kan läsas miljoner gånger, men bar skrivas till en gång, när det sätts samman vid uppkomsten av den cell det tillhör. Det DNA som finns i varje individs celler "bränns in" och ändras aldrig under individens livstid, om det inte av en slump bryts ned, vilket är ytterst ovanligt. Det kan emellertid kopieras. Det dubliceras varje gång en cell delas. Mönstret av nukleotiderna A, T, C och G kopieras troget över till det DNA som finns i var och en av de miljarder nya celler som bildas när ett barn växer. När en ny individ kommer till, präglas ett nytt och unikt datamönster in i dess DNA-ROM, och mönstret sitter sedan fast för resten av livet. Det kopieras över till alla individens celler (utom till könscellerna, vilka som vi ska se får en godtycklig hälft av dess DNA kopierad).

Alla datorminnen, vare sig de är ROM eller RAM, har adresser. Det betyder att varje minnesplats har en etikett, vanligen ett nummer, men det är godtyckligt valt. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan adressen och innehållet på en minnesplats. Varje plats kan identifieras genom sin adress.

DNA är ordnat längs trådformiga kromosomer, som långa databand. Allt DNA i våra celler har adresser, på samma sätt som datorns ROM eller just databand. Exakt vilka tal eller namn vi använder för att etikettera en viss adress spelar, precis som i datorminnet, ingen roll. dt viktiga är att en viss plats i mitt DNA exakt motsvarar samma plats i ert DNA: de har samma adress.
Kromosomens exakta läge i cellen betyder ingenting. Den flyter ju omkring i vätska, så dess läge varierar, men varje plats längs kromosomen har en exakt adress som beror på dess ordningsnummer längs kromosomen, precis på samma sätt som ett databands platser har sina adresser, även om bandet skulle ligga utspritt på golvet i stället för att vara prydligt upprullat. Alla vi människor har samma uppsättning DNA-adresser, men dessa adresser har inte nödvändigtvis samma innehåll. Det är huvudorsaken till att vi alla är olika varandra.

Nu när det är vår och björkarna sprider sina frön, det bokstavligen regnar ner av miljoner frön. Och dessa frön innehåller enorm information. Det regnar DNA i massor och i varje frö finns dessa koder med noggranna instruktioner för att bygga nya björkar som kommer att sprida en ny generation av björkfrön. Det regnar instruktioner där ute, det regnar program, det regnar algoritmer för trädbildning och mera fjunspridning.
Detta är ingen liknelse, det är rena rama sanningen.

Det är enkelt och det är sant, men det är inte länge man har insett att det är så. Om man för några år sedan hade frågat nästan vilken biolog som helst vad som karaktiserade levande materia i motsats till ickelevande, skulle han ha berättat om en speciell substans kallad protoplasma.
Protoplasma liknade ingen annan substans, den var vital, vibrerande, skälvande, pulserande, "irritabel". Om man tog en levande organism och skar sönder den i allt mindre bitar skulle man till slut komma ned till droppar av ren protoplasma.
Nu för tiden varken hör eller ser man ordet "protoplasma". Det är lika dött som flogistonet eller den universella etern.
Det är ingenting märkligt med de substanser som bygger upp levande organismer.
Levande organismer är samlingar av molekyler, precis som allting annat.