Profil de ThoreKroppen och jaget eller ...PhotosBlogListesPlus  |  Outils Aide |
|
12 avril Ny fortsättning på min bokJag fortsätter här med nr 45 från min bok
Jag måste få den nedskriven för att kunna fortsätta med nyare fantasier.
No 45.
I bland funderar man varför man är till, och är glad för att man är till, men förstår inte varför. Man äter gott och mår bra bara, samt tror man är mycket intelligent. Okay, äter man, så kan man tänka! Tänka på vad? Fantasier eller verklighet. Jag tror jag vet mer än vad då, och kanske tror jag har det hela i min hand.
Men så vaknar man upp ibland. Och då vet man ingenting, eller skall till att fundera som bara stjutton. Och får inte fatt i tråden i alla fall. Man tycker allt skall ha sin förklaring. Har de det?
Vad är verklighet och vad går gränsen? Fantiserar man eller tycker man, och finns det något fast bakom? Eller bygger man sina egna fantasier på associationer utifrån?
Associationer eller jämförbarheten är ju människans, vad skall vi säga, dilämma, eller vad då?
Varför är vi så beroende av associationer? Det verkar var en av grundpelarna i snacket. Det är också grunden till att man kan råka komma i konflikt med sig själv, när två starka associationer möts i hjärnbarken. Löjligt men sant.
Här närmar vi oss ordet relativt igen. Alltså som jag har differentierat det.
Jaget och tron är motvikten i spelet. Det är beroende på hur konservativ eller "patriotiskt" tänkande man är. Och det är ju där som flertänkande kommer in i bilden. Att kunna tänka på tre saker samtidigt, det är en fråga om kapacitet, men också ett plus för intelligensen. Hur snabbt man kan foga samman de olika differenserna, är en intelligens, men knappast en klokhet, och har därför ingen betydning, annat än i en snabb replikväxling.
Och kan då, från åskådarens sida verka betydningsfull. Men kan från den skärpte åskådarens sida vara betydningslös.
För att en tystnad, kan vara mera verkningsfull, att vara till, än ett starkt ordflöde.
Ord från ordgrytan i en soppslev, när man häller upp på tallriken, kan verka doftande gott från första stund, men sedan, när man smakar på det eller efteråt, när magen ger sig till känna, så kan det komma knipande andra tankar.
Ja så långt är vi här, men vad så med Varför? Ja jag är inte den första som sagt det. Och så med skrivandet. När man skrivit ned allt man tänkt på en dag, ja så är man tillfreds eller tom i huvudet. Man har flyttat fantasierna från hjärnbarken till papperet och behöver inte mera bekymra sig över det mera, förrän till nästa gång. Och då kan man ta fram det föruttänkta och jämföra, om man tycker detsamma nu som då. Det är sanningen om sig själv.
Och har man varit rak i sin tro eller har man bytt ståndpunkt? Det är inte fel att byta ståndpunkt, tvärtom säger jag. Utan att för den skull vara virrig. Det är bara en utveckling fram till The End.
Man vill veta så mycket. Är det nödvändigt? Har det med utveckling att göra, har det med intelligens att göra? Veta är en kapacitet, men knappast en klokhet. Men man måste veta för att vara klok. Det gäller att associera de riktiga målen, att differera. Men är det, att vara till?
Är det inte bara en funktion?
Vad är det som gör människan sökande, eller apatisk. Jag har funnit att människor i arbete, fullt arbete, kan vara apatiska, närmast enkelspåriga i tänkandet. Även om jag inte tycker om det ordet, så är det där. Och jag har funnit människor utan arbete, utan möjlighet, men sökande.
Förklaringen kan vara enkel. Med magen full, känner man sig nöjd, och tvärtom måste man göra något för att fylla den.
Det är Naturen, behovet. Och så har vi Ha-begäret. Det otroligt starka Ha-begäret. Tänk om det fanns något som hette GE-begäret? Att Ha Ge-begäret, inte ge Ha-begäret.
Det låter intressant va, eller Hur? Att tänka, tänka Om, Men, kan man det?
Finns det tomhet?
Allting innehåller någonting. Hjärnans tomhet är stillestånd på grund av, ingen eller dålig näring. Man kan inte blanda samman salt fläsk, socker, alkohol och vidbränt brandskadad mat, och få något ut från kroppen, allra minst från knoppen. Är det så viktigt med näring?
Ja, för att kunna differera sin egen klokhet eller intelligens, om man i alla fall kan tänka så långt.
Tänkandets konst, är det konst?
Vilka beståndsdelar består det av?
Behöver man tänka så mycket?
Det går ju bra ändå. Man kan fråga sig, behöver man gå med benen? Man kan ju ligga ned.
Nå, så har vi skillt agnarna från "vettet", och kan hoppa upp på nästa steg. Tänkandets konst. Är det konst? Och vilka beståndsdelar består det av?
Förklaringar till Nr 45. Påstånd och frågor. Påstånd om ätande! Uländer med dålig mat, har knappast några uppfinnare eller kända tänkare. Och har de det, så har de haft rika föräldrar, ett gott hem, med god närande mat. Mat skall man också ha före 4 års åldern, annars lider hjärnan nöd. Men så kommer frågan "tänka på vad"? Och då tänker jag mig så att i industriländer, vad tänker vi på där? Eller vad tänker den människan på, som har fått mat, och är mätt samt kan tänka. Definitionen är sådan, Har man ätit mat, så är man klok. Och har man fått dåligt med mat, så är man dum. Men vad så med frågetecknet? Jo så här tänker jag.....Kan man säga, den mannen är klok, som uppfunnit atombomben, otroligt fina vapen, kemiska medel att döda människor med, psykologiska vapen, o.s.v. Och kan man säga den mannen är dum, som gräver diken, sopar gatan, samlar upp skiten efter de kloka? Den mannen har ju inte gjort något, som gör att Världen står i ett "vågläge". Ska vara eller inte vara. Därför är frågetecknet sänt ut i ordgrytan. Men vad säger så jag?
Det dräpande svaret! Sådan är människan!
Och är man så tankeekvillbrist och tänker vidare på det, så tycker jag man hamnar i det omöjliga för människans del.
Kontenta:
Människan är också ett djur. Många djur har funnits på vår jord och de flesta har dött ut, sägs det. Och människan kommer ofelbart också att vandra samma väg. Det kan vara oerhört nära förestående.
Nästa fråga:
Man tycker allt skall ha sin förklaring. Har de det?
Alla forskare söker förklaringar i beteende om naturfenomen, ja i allt skall förklaras. Men har forskarna förklarat det, menar jag med frågan. Och jag tänker också, varför skall allt förklaras? Varför skall allting ha sin förklaring? Det mänskliga svaret är: Framåtskridande. Men jag svara då, Till vad?
Förintelsen....En snabbare väg fram till destruktionsupplösningen. Nästa fråga: Associationer eller jämförbarheten är ju människans, vad ska jag säga, eller hur skall jag säga, DILÄMMA eller va då? Ja varför skriver jag en fråga där? När normalt människor samlas och möts samt associerar sina tankar och har roligt. Varför kan det då vara ett Dilämma?
Jo här uppträder den omvända teorin i nyanser som kommer människans förstånd att blekna. I den ena stunden sitter vi samman och har en härlig förbindelse med associationer till varandra, men så i den omvända stunden...(" Det är därför som jag nämner ordet relativt senare"), så vill man i politiken och i andra sammanhang i motsägelsens paradis inte associera, utan mot-argumenterar i all sköns färger inför människomassornas applådåskor. Frågetecknet är alltså Relativt.
Relativitet har jag definierat på så sätt, att det kan vara flera saker i motsättning till varandra, och att vi bara kan se den ena sidan av saken. Och jag använder ordet i olika sammanhang som jämförelsevis eller förhållandevis och inte nödvändigtvis materiellt, utan också tankemässigt, psykologiskt och filosofiskt, där den ena sidan av saken kan vara, eller är helt klar. Men där jag menar, att det kan vara en motsättning alltså Relativt.
Jaget är i bästa översättning Själen.
Det konservativa tänkandet och flertänkandet i motsättning. Ja här kommer distansen i filosofin. Okey, jag säger i nästa mening att flertänkandet är en tillgång, men inte nödvändigtvis en klokhet. Det är ett måste, för att komma över barriären. Där kommer ju glädjen in i tänkandet "Filosofien". Att man kan möta två olika konservativa tankegångar i hjärnan och stå själv vid sidan av och se på, i sin egen filosofi och få en klarhet som är oerhört relativ i sin yttersta åskådning.
Men människan är skapad mycket "relativ". En del människor har oerhört lätt att tänka i olika banor, och också variera, men logiken saknas helt eller delvis. Det är detsamma som skillnaden mellan en maskin och en människa. Det är ju svårt att få maskinen att tänka logiskt. Och kan vi få maskinen till det, till slut, ja så är vi slut som människa, visar sig historien bakefter. 9 avril Fortsättning på min dikt och poesisamlingJag fortsätter med min gamla lilla dikt och poesibok från 1954.
Här är jag 22 år
Badar här i en sjö vid Nackareservatet
Nr 10
från 1955
Sommarens underbara timma,
charmig, känslig, kärleksfull,
Ack så Du försvinna,
förtrollande Kärlek, lekande kyssar
oklara begrepp
Blommors fräscha fruktsamma
doftande väsen,
Förtvina i sprakande färger,
och göms under snön,
i vindens tjut,
och vinterns grepp.
Thore
En dikt till min kära Älskling Gudrun,
som jag skrev på ett papper,
och tillhörande en blomsterbukett,
samt hände den på hennes dörr,
Hon var inte hemma, utan vi
skulle träffas senare.
Nr 11
Blommors fräscha doftande väsen,
Vårens spirande knoppande fest
Väntar på sig
Vi känsliga kryp
börjar redan föra ett väldans väsen,
Jag tänker på Våren
Och drömmer om Dig
Thore
Nr 12
Med en lite darr på handen,
Jag tar en tår på tanden,
Dom säger att jag är nära Randen
Men det bara rinner ut i Sanden
Och nu är Jag fuller,
med lite brak och Buller
Sen kommer den kära Snuten
Och tittar fram bakom knuten
Om en liten stund sitter jag i en cell
Och slipper av gumman få något Skäll
Det syns att mitt liv är en Karusell
Thore
Nr 13
Till en Flicka
Att segla till sjöss på kärlekens hav,
Att kunna finna den hamn,
Kärlekens Hamn
Att säga ajöss,
till alla andra Hamnar, i detta hav,
Men i denna hamn, det finns en Borg
Där det aldrig finns någon Sorg
Med uppsvällda segel, min båt for ut,
För att finna lycka,
trohet och trygghet, i någon Hamn,
Ute på havets gungande böljor jag varit,
Nu till tryggare hamn jag farit,
Där har jag funnit en Källa
Som aldrig blir Tom,
Och ur den kan Jag hälla,
All glädje, Kärlek, Trohet,
tills min sista dom.
Thore
Nr 14
Min midsommardröm
Ett brev till en flicka
som arbetade på barnens ö
Väddö
Nr 14
Den underbaraste kväll, där ingen ljuvligare än Du,
strålade som en komet i mitt hjärta,
Dina ädla drag smälte in i min tankegång,
Som också var Din,
Låt mig för alltid minnas,
den härligaste natten,
där Kärleken blommade i takt med,
yrvakna fåglars morgonspel,
Jag vill uppleva än en gång,
eller flera, Din närhet,
Din ömhet och Din underbara personlighet,
som satte mina innersta,
men väl sanna tankar,
i skälvande darrning.
En munter lek med ord,
men dock väl sann.
Får jag uppfylla min önskan,
redan nu på lördag,
då jag med Din tillåtelse,
kommer till den underbaraste flicka,
Jag träffat.
Thore
Nr 15
Om arbete
Tänk på att Du jäktar i denna stund,
Att hjärtat kan stanna,
Nej, gå ut lugnt i grönan Lund,
och ta med Dig Din Hanna,
Förlåt, det kanske var Vinter,
Men är det inte härligt,
när kylan Biter,
eller när Du stakar Dig fram,
och skidan den Slinter,
Dt kan vara skönare,
än bland djungelns Termiter,
eller när Du går på kontoret och sliter.
Thore
Nr 16
Min sköna
Förlåt, vad heter min sköna,
intresset har vaknat,
Jag kan inte gå här längre och dröna,
Du måste förstå, att jag Dig min kära Saknat.
Huru rund och skön är inte Din kropp,
Mina darrande händer söker med undran i sågspånets Knopp
Och Du sitter bara och Röker,
Har du mist förståndet min Kära,
tror Du jag går och skiljer mig för Din skull?
Nej, Jag skall nog Dig Lära,
föresten är Du ju plakat Full.
Thore
Nr 17
Dikter
Tusen dikter, tusen ord,
lätt att dikta, lätt att skriva,
örat måste höra, ögat skall se,
Vad är sanning,
det får vi se.
Thore
Nr 18
Vinterns Istappar
När Vinterns kalla grepp, börjar tinas Upp,
när droppande istappar, gnistrande i Vårsolen,
När kisande ögon mot Solen Ler,
Det som vi längtat efter,
Är nästan här,
Vi sträcker oss, vi fläker oss,
men ännu är det långt kvar,
Det är den här sista,
längtande härligaste tiden,
När vi väl nått vårt mål,
smakar det inte riktigt som vi tänkt oss,
Men jämväl mot hösten och Vintern,
Vi lever på de ljuvliga minnen,
från en förgången härlig sommar,
som givit oss nytt hopp,
att genomleva ännu en Vinter
Thore
Nr 19
Operation bråck
Med fruktan i blicken,
genom korridprer och hissar.
Operationsläkaren slipar Kniven,
och en spruta i Ryggen,
han kanske Missar.
Man känner sigb redan lite efterbliven
Fältskären skär med raka snitt,
En syster känner hur pulsen Slår,
och hur trycket i ådran Står,
Och när fältskären gjort Sitt
Man upp på salen åker med Bår.
Sju stycken dikter eller prosa borta
Var kan de vara Nu
De kanske bara var några usla korta
Prosadikter med Kuttrasju
Jag kan ju gräva i mitt inre sinne
och i händerna Spotta
Jag kan klösa i mitt Minne
och gräva samt skotta,
Spotta i en Potta
minnet av dessa sju,
är i alla fall Borta.
Thore
Ja det var allt för denna gången
Hoppas ni kan läsa mina kråkfötter.
Det blir lite till med skrivstil, sedan har jag resten med riktig text.
Den 1985 Nr 47 Fruktbarheten
Regnet silade sakta ned, och strax blev öknen fruktbar
Den ena blomman efter den andra såg dagens ljus.
Fruktbarhetens gudinna hade vaknat
Livet från blomma till djur och människa
Exploderade i färgnyanser, ljudnyanser och smaknyanser
Trycket i atmosfären, ljuset från Solen, påverkade allt
Solens underbara kraft, Solens strålar,
som gav liv till Din broder, som gav liv till Din Syster.
Arvet från uppkomsten kan aldrig förnekas.
Nu är tiden inne till nytt liv.
Driften och kärleken, är kraften som gör oss till slavar under Solen
Utan Solen fanns vi inte.
Också människan har möjlighet att se det,
att höra det, att känna det.
Men gör människan det
Jordens Livsnyanser är så rik, så oehört rik, så fantastisk rik.
Och lika oändligt människan blickar ut i rymden,
Lika oändligt är det i människans själsliv.
Arternas uppkomst, arternas familjer, är där.
Thore
Fortsättning följer senare |
|
|
%3a+avril+2007&referrer=){kind=small}
